De tre huvudtyperna av ideellt aktiva: Förtroendevald, aktiv medlem och frivillig (volontär)

Frivilligt arbete är inget entydigt begrepp. Det anpassar sig till sammanhanget. Det utförs inte bara inom föreningar och stiftelser, utan också inom stat och kommun och t.o.m. inom företag.

Det finns flera olika slags funktioner som baseras på ideellt arbete, det vill säga obetalt arbete. De vanligaste huvudgrupperna är:

• Förtroendevald: Valda ledare och funktionärer i föreningar och folkrörelser

• Aktiv medlem: Medlemmar som gör insatser i sin förening och folkrörelse. Hit räknas alla som kommer på möten eller som hjälper till med organisationens arbete. Medlemmar skiljer sig från frivilliga eller volontärer genom att de har rätt att delta i beslut och val och därför kan påverka sin organisations framtid.

• Frivillig eller volontär: Det här är en person som utifrån egen fri vilja utför obetalt arbete i en organisation utan att vara medlem. En frivillig/volontär har normalt inget inflytande över organisationens framtid.

På den här sidan ska vi främst ta upp den sista gruppen: den frivillige eller volontären.

"Frivillig" och "volontär"

Den som utför frivilligt arbete kallas vanligen för frivillig, men en del säger istället volontär. Att säga volontär istället för frivillig kan skapa förvirring i många sammanhang eftersom det redan används i helt andra betydelser inom ideella sektorn. Ordet ser dock ut att bli allt vanligare, inte minst i massmedia.

Viktig skilja mellan "frivillig" och "aktiv medlem"

Detta är kanske ändå inte är något större problem. Värre är att frivillig också används som synonym för aktiv medlem. Det är betydligt värre eftersom rekrytering och ledning av aktiva medlemmar och rekrytering och ledning av frivilliga är två helt olika saker. De aktiva medlemmarna inte bara utför ett arbete, de är också delägare i föreningen och deltar i dess styrelse. Frivilliga däremot är enbart arbetskraft och varken vill eller har rätt att styra den organisation de medverkar i.

Varför blir folk frivilliga (volontärer)?

Att vara frivillig (volontär) är en roll

Det finns de som föreställer sig att föreningar och stiftelser har sysslolösa frivilliga på lager, att de finns ”standby” och kan aktiveras för det ena eller andra uppdraget med hjälp av ett telefonsamtal. Men så fungerar det inte.

Frivilliga är inte en särskild sorts människor, inte en egenskap hos individen. Det är en roll, som vilken som helst av oss kan gå in i. En frivillig är alltså en person med frivilliguppgift. Den som saknar frivilliguppgift är inte en frivillig, men möjligen en potentiell sådan. Hon eller han blir en frivillig i egna eller organisationens ögon först efter någon form av rekryteringsprocess. Den kan vara så enkel som att någon frågar: Skulle du vilja göra detta? Den kan också vara mer omfattande då organisationen och den tilltänkte frivillige noga prövar om han eller hon är rätt person för just denna frivilliguppgift. Det är processen som förvandlar kandidaten till en frivillig.

​

Frivilliga (volontärer) är en färskvara   

Det vänteläge som finns mellan någons anmälan att bli frivillig eller volontär och frivilligarbetets början är vanligtvis kort, ty om organisationen inte inom ett par veckor börjar rekryteringsprocessen och erbjuder en lämplig frivilliguppgift så försvinner kandidaten.  

​

Detta ger Leopolds första lag: "Frivilliga är en färskvara som kan bevaras endast genom att konsumeras.!”

​

Frivilliga fyller tomrum

Frivilliga dras till otillfredsställda behov, till tomrum, och stöts bort när behoven inte kvarstår, när tomrummen är fyllda. När de inte behövs längre finns det alltid något annat att göra.

​

Detta ger Leopolds andra lag: "Frivilliga fyller tomrum!"

Frivilliga är knutna till arbetsuppgiften

Det finns också de som föreställer sig att den som är frivillig är det generellt och att organisationen därför kan flytta den frivillige från en frivilliguppgift till en annan, eller att andra väsenskilda uppgifter kan läggas till utan hinder. Men den frivillige är frivillig i förhållande till en viss frivilliguppgift. Det är den han eller hon åtagit sig göra, inget annat. Den frivillige kan alltså inte omplaceras, endast omrekryteras till en annan frivilliguppgift.

​

Detta ger Leopolds tredje lag: "Frivilliga är knutna till arbetsuppgiften!"

Detta innebär att om organisationen lägger ner en viss verksamhet, då är risken stor att de flesta frivilliga i den försvinner.

Det är nyttigt att arbeta frivilligt

Vi vet att det är nyttigt att vara frivillig. Undersökningar har visat att pensionärer som arbetar frivilligt mår bättre och lever längre och att arbetslösa som engagerar sig ideellt snabbare får jobb. Det är bra både för individ och för samhället, men det är knappast av denna orsak som folk blir frivilliga.

Ombedd vanligaste skälet bli frivillig

Undersökningar i olika länder har visat att en del frivilliga själva sökt sig till arbetet och att en mindre del själva startat det, men att de flesta blivit frivilliga därför att någon bett dem.

SCB påstod efter en intervjustudie, att intresset i Sverige för att arbeta ideellt är svalt och avtagande. Slutsatsen är baserad på svaren på följande fråga: ”Hur ser du på arbetet inom olika organisationer och sammanslutningar? Har du för närvarande tid och intresse för att arbeta (mera) inom någon organisation, t.ex. genom att ta något förtroendeuppdrag eller vara aktiv på annat sätt?”

Frågeställaren föreställer sig uppenbarligen att människor blir ideellt aktiva efter lång och medveten planering. Det finns naturligtvis sådana människor också, men de flesta av oss fungerar inte så. Vi ställer upp på förfrågan om det erbjudna uppdraget är tillräckligt viktigt för oss. Då prioriterar vi om vår tid och stuvar om i vår kalender. Det som i detta läge blivit mindre viktigt för oss åker då ut. Det kan ske ganska snabbt och oftast utan föregående planering. Utifrån det ideella arbetets logik är därför såväl SCB:s fråga som de redovisade svaren helt meningslösa.

Frivilliga prioriterar

Frivilliga har frigjort värdefull tid för att uträtta något för dem viktigt. När detta uppdrag inte längre känns meningsfullt slutar de.

Det finns två helt olika typer av aktiva: 1) de som dras till organisationen och 2) de som dras till arbetsuppgiften. Den senare gruppen är sannolikt betydligt större. Föreningar som i sitt rekryteringsarbete nöjer sig med att enbart profilerar organisationen har därför svårare att få frivilliga.

Långtids- och korttidsfrivilliga

I USA skiljer man mellan långtids- och korttidsfrivilliga. De fungerar nämligen på helt olika sätt.

En typisk långtidsfrivillig har över tiden utvecklat stark lojalitet med verksamheten, ändamålet eller organisationen. Ibland uppfattar han eller hon sig som en slags ”delägare”. Långtidsfrivilliga tenderar att vara mer flexibla både med vad de gör och hur mycket tid det får ta. De drivs både av resultat och av tillhörighet. Störst framgång med långtidsfrivilliga når man genom att involvera dem i beslutsprocessen.

Gruppen korttidsfrivilliga har ökat snabbt i USA under de senaste tjugo åren. De är bara så där lagom intresserade av organisationen och stannar bara en kortare tid, högst ett år, och söker sig sedan till en ny uppgift. De har kommit med för att de är intresserade av arbetsuppgiften eller för något yttre skäl, t.ex. att arbetsgivaren eller någon god vän har bett dem hjälpa till.

Korttidsfrivilliga vill ha ett väldefinierat jobb med begränsad varaktighet. Ju mindre tid som går åt och ju mer väldefinierad och specialiserad arbetsuppgift, desto lättare att rekrytera den här typen av frivilliga. De motiveras av att man erkänner deras personliga insats. Nyckeln till framgång med korttidsfrivilliga är att planera deras arbete noga och se till att deras tid utnyttjas till fullo.

Huruvida man är långtids- eller korttidsfrivillig behöver inte vara en personlighetsfråga. Det är inte ovanligt att en person är långtidsfrivillig i en organisation och korttidsfrivillig i en annan.

I Sverige är långtidsengagemang vanligast. Det kan bero på tradition och kultur, på att medlemsorganisationer dominerar scenen, eller helt enkelt på att korttidsengagemang sällan erbjuds. Att organisera korttidsfrivilliga kräver andra metoder och annan kompetens än att arbeta med aktiva medlemmar och långtidsfrivilliga. Men det kan vara väl värt för organisationen att utveckla en sådan förmåga. Potentialen är stor, kanske t.o.m. mycket stor, särskilt i Storstaden.

Skäl till att bli frivillig

De flesta dras in i frivilligt arbete av en ren tillfällighet. Viljan att göra en frivillig insats ligger latent. Med rätt impuls vid rätt tidpunkt så blir det av. Olika försök har gjorts att lista tänkbara skäl till att folk blir frivilliga:

Ofta är det en kombination av skäl som gör att man blir aktiv. Det är också vanligt att man blir frivillig av en orsak och fortsätter vara det av en annan.

Varför tackar folk nej till att bli frivilliga?

Det vanligaste och enklaste sättet att tacka nej till frågan om att bli frivillig är att säga, att man inte har tid. Men det är ofta bara ett svepskäl för att slippa säga: Det här är tillräckligt angeläget för mig.

Den som frestas att bli frivillig, men ändå avstår, gör det oftast p.g.a. rädslan att uppdraget ska växa och ta mer och mer tid. ”Ger man dem ett finger, tar de snart hela handen.” Den farhågan är ofta riktig. Risken att uppdraget ska växa över sina bräddar är stor. Det är mycket vanligt att organisationer överutnyttjar sina ideellt aktiva.

De organisationer som vill vara långsiktigt framgångsrika med sina rekryteringar måste se till att hålla de ideellas tidsengagemang inom vettiga ramar. Istället för att låta existerande frivilliga göra mer, ska de dra in och organisera fler frivilliga. Den frivillige ska i snitt bara bidra med högst fyra timmar i veckan. Det är organisationens ansvar att se till att det blir så.

Varför slutar folk vara frivilliga?

Det är många som varit frivilliga, som inte längre är det, eller som är aktiva i ett annat sammanhang. Det är naturligt. De flesta ideella engagemang varar högst fem, sex år eller så. Inom ungdomsföreningar rör det sig förmodligen snarare om ett á två år. Utvecklingen går mot kortare och kortare engagemang.

Föreningar bör intressera sig lika mycket för varför folk slutar som aktiva som varför de börjar. Där finns mycket att lära som kan underlätta arbetet att rekrytera och behålla frivilliga.

Varför slutar folk vara aktiva? De vanligaste officiella skälen är ”brist på tid” eller att aktiviteten fick ”ett naturligt slut”. Det första kan vara förändringar i livssituationen och det senare i arbetsuppgiften.  Bägge dessa skäl kan vara sana i sig, men ofta är skälen mer komplexa än så.

Få, om någon, aktiverar sig i en förening eller stiftelse som ung och deltar i dess verksamhet hela livet. De flesta blir aktiva i en viss livssituation och under vissa speciella omständigheter. Bägge dessa  förändras sannolikt efter ett tag. Det kan leda till att frivilligarbetet upphör eller att intresset flyttas från en verksamhet eller organisation till en annan. Sådana skäl kan vara att man gifter sig, flyttar till en annan ort, byter arbete o.s.v.

Många föreningar begränsar med goda skäl den tid en person får sitta i styrelsen eller utföra ett visst uppdrag. Detta leder till naturliga slut. Den som avgår från styrelsen kanske kan få ett annat förtroendeuppdrag, men det vanliga är nog att personen lämnar arbetet helt.

En del slutar med frivilligt arbete för att de inte får den uppmärksamhet eller det stöd som de har behov av, eller den tillfredsställelse, prestige eller personlig utveckling de önskar. Eller för att de inte känner att de gör den nytta de trodde de skulle göra. Deras roll kanske är oklar. Orsaken kan också vara bristfällig träning eller vägledning. Kanske är arbetet inte tillräckligt välorganiserat. Det kan leda till att de känner sig misslyckade och slutar. Det händer också att frivilliga slutar därför att det är för stort avstånd mellan deras, organisationens och klientens förväntningar. Allt detta beror yterst på hur frivilligarbetet är lett och organiserat.

Ibland slutar frivilliga p.g.a konflikter bland de ideellt aktiva eller med de anställda eller de man stöder. Ibland lämnar de därför att verksamheten eller organisationen tar sig en ny inriktning, förändrar policy eller ideologi, ställer större eller lägre krav på de frivilliga eller byter personal eller ledning. Ibland slutar den frivillige av trafiktekniska skäl eller någon annan yttre omständighet.

Det är kort sagt inget märkvärdigt att folk slutar, men det är värdefullt för organisationen att få behålla sina frivilliga så länge som möjligt.

​

Varför fortsätter folk vara frivilliga?

Frivilliga fortsätter därför att de t.ex. känner sig uppskattade, ser att insatsen betyder något, har inflytande på besluten, får personlig utveckling eller känner gemenskap. En del fortsätter därför att de utvecklat starka känslomässiga band med organisationen och dess ideologi eller med den grupp aktiva de lärt känna. Andra stannar för att uppdragen ger prestige och makt. En del stannar av gammal vana eller för trygghetens skull.

Den som aktivt vill vårda sina frivilliga måste ”belöna” var och en individuellt. Ta först reda på vad det är som gör att en viss person arbetar frivilligt. Ge honom sedan näring till ytterligare insatser genom att belöna just detta. Om man gör så ökar chansen att den frivillige blir kvar i arbetet.

​

​

Frivilliga som inte släpps in

Det är vanligt att folk söker sig till föreningar eller stiftelser för att bli aktiva men i praktiken inte släpps in. För detta kan finnas både legitima som illegitima skäl:

• Det kan bero på att gruppen blivit inåtvänd, är mer en social klubb än en organisation som vill uträtta något. Den nya personen upplevs då ett störande moment, någon som hotar balansen och tryggheten. Och även då gruppen faktiskt vill ha in nya, beteer den sig på ett sätt som känns ovälkomnande för en utomstående.
• Det kan bero på att just den här personen inte uppfattas höra hemma i gruppen. Föreningar är kulturer. De tar till sig nya enligt principen ”kaka söker maka”. Den som uppenbarligen inte hör hemma i kulturen eller liknar de existerande medlemmarna är inte välkommen.
• Det kan bero på att personen vill arbeta med något som gruppen inte sysslar med eller där det redan finns tillräckligt antal aktiva. Det finns alltså ingen lämplig arbetsuppgift för personen.
• Det kan bero på att den tilltänkta arbetsuppgiften kräver en viss personlighet eller kompetens och att den sökande inte uppfyller kraven. För att det frivilliga arbetet ska bli effektivt och kännas meningsfullt för bägge parter strävar organiastionen efter att få ”rätt man på rätt plats”.

Oavsett skäl till utestängandet, så finns det metoder, utifrån ideell logik, för hur man kan komma till rätta med det. Oftast handlar det om ledarskap.