Så här beräknar du värdet på frivilligarbetet

Både i nationell statistik och inom organisationerna kan det finnas viktiga skäl till att ge en bild av frivilligarbetets ekonomiska värde.

​

Det finns flera olika modeller och synsätt för att beräkna det frivilliga arbetets ekonomiska värde.

​

Enklast är kanske att sätta ett fast värde på en timme frivilligarbete och multiplicera med det totala antalet timmar som de frivilliga bidrar med.

​

Det var den modellen Filip Wijkström följde då han i sin bok Den ideella sektorn - organisationerna i det civila samhället beräknar värdet av det totala ideella engagemanget i Sverige 1992. Han utgick då från vad ett företag eller en organisation i Sverige det året i genomsnitt fick betala för en normal avlönad timme. Det var 145 kronor. Detta satte han som värde för en frivilligtimme. Totalt åstadkoms det året 480 miljonerna frivilligtimmar. Det totala värdet blev då närmare 70 miljarder kronor.

​

Vilket värde man ska sätta på en frivilligtimma kan diskuteras. I USA är det vanligt att man i den offentliga statistiken medvetet sätter ett ganska lågt värde på frivilligarbetet genom att använda samma belopp som en lantarbetarlön.

​

Om vi i Sverige idag skulle använda den modellen så skulle vi till exempel kunna ta minimilönen för bärplockare. Den är 2010 16.372 kronor i månaden. Till det kommer sociala avgifter m.m. Om dessa uppgår till 38 % blir den totala löneskostnaden 22.593 kr per månad eller 134 kronor i timmen. Frivilligarbetets värde sätts då till 134 kronor i timmen.

​

Med denna modell har det minst kvalificerade och det mest kvalificerade frivilligarbetet har samma värde. Ett annat sätt är att ge olika typer av frivilligarbete olika värde beroende på hur kvalificerat det är. Då kan man få fram ett värde genom att jämföra med lönerna för motsvarade arbete.

​

Ytterligare en fråga är huruvida man också ska räkna in det arbete som förtroendevalda gör. En del organisationer räknar bara med det arbete som frivilliga gör. Andra tar med allt ideellt arbete.

​

När en organisation tar fram ett värde på sitt frivilligarbete bör den ange hur detta värde beräknats.

VIVA - intressant metod för att visa frivilligorganiserandets effektivitet

VIVA (Volunteer Investment and Value Audit) är en metod för att jämföra investeringen i och värdet av frivilligt arbete i en organisation. I princip kan man på så sätt få fram ett tal som visar hur effektiv en organisation är i att organisera frivilliga.

Upphovsman till och expert på metoden är en brittisk forskare Katharine Gaskin.

Tre huvudmoment

VIVA metoden består av tre huvudmoment. Först räknar man ut värdet av det ideella arbetet (det kan man göra på olika sätt, men här sker det genom att sätta ett slags marknadsvärde på olika frivilliguppgifter). Sedan räknar man ut hur mycket pengar organisationen totalt satsat för att detta ideella arbete ska uppstå och bestå. Och till slut räknar man ut VIVA-talet genom att dividera ett visst års värde med samma års kostnad. 

Förbättringsverktyg

VIVA-talet är värdefullt redskap internt inom organisationen när man vill förbättra sitt frivillgarbete. Det kan också användas i diskussioner med olika finansiärer, men då måste man vara försiktig. Olika slags frivilligarbete, olika sätt att organisera och stödja frivilliga, olika ambitionsnivåer i det arbete som utförs av frivilliga ger olika VIVA-tal. Ju större krav på ledning och stöd ett frivilligarbete har, desto lägre VIVA-tal. Det kan alltså vara så att det dåligt organiserade frivilligarbetet får ett högre VIVA-tal än det välorganiserade. 

VIVA-talet

I en europeisk studie med åtta organisationer visade Gaskin att VIVA-talet kunde variera mellan 1,3 till 13,5. Det lägsta talet hade en organisation som hade välutbildade frivilliga ledda av anställda i ett komplicerat arbete med rehabilitering av interner. Det högsta talet hade Nederländska Scouterna med ett avsevärt lösligare system.

VIVA-talet 1,3 innebär att där får man ut 130 kr för varje investerad 100-lapp. Om VIVA-talet vore 1 skulle man, ur ekonomisk synvinkel, lika gärna kunna göra arbetet med anställda.

Här kan du läsa mer (på engelska) om VIVA.
 

FN verkar för god statistik om frivilligarbete

En FN-manual ska stimulera och hjälpa världens länder att rapportera omfattningen av befolkningens frivilligarbete.

Frivilligt arbete är en viktig, förnyelsebar resurs för samhällelig produktion och problemlösning. Trots det tar länderna idag sällan fram tillförlitliga data om dess storlek, utbredning och värde. Det är egentligen bara Kanada, USA, Storbritannien och Australien som systematiskt tar fram officiell statistik om den egna befolkningens ideella arbete. Ytterligare ett antal länder har under senare år gjort mera tillfälliga eller inofficiella studier. Tyvärr har den statistik som nu finns tagits fram med så olika metoder och definitioner att resultaten inte kan jämföras länder emellan.

Ett formellt skäl till denna brist på officiell statistik är att ideellt arbete ansetts ligga utanför den ekonomiska produktion som staterna ska rapportera enligt FN:s System of National Accounts. Men FN önskar stödja och synliggöra det ideella arbetet och håller därför på att rätta till denna brist.

2003 publicerade FN:s statistikdivision en Handbook on Nonprofit Institutions in the System of National Accounts. Den rekommenderar att medlemsländerna i sin rapportering till FN också ska inkludera värdet av frivilligarbetet.

​

ILO tar fram manual

Att ta fram nationell statistik över frivilligarbete kan vara knepigt. För att ge handfast vägledning till det tar FN-organet International Labour Organization (ILO) fram en manual (Manual on the Measurement of Volunteer Work).

Ett utkast har utarbetats av Johns Hopkins University Center for Civil Society. Det har sedan testats i Kanada, Korea och Frankrike och diskuterats på en statistikkonferens i slutet på förra året.

Manualen förväntas bli officiell i år (2009). I samband med det kommer ILO att rekommendera alla länder att ta med systematiska och jämförbara nationella data om frivilligarbete i sin reguljära arbetskraftsstatistik.

Med jämförbara nationella data som grund kommer FN så småningom att kunna presentera en totalbild av frivilligarbetet i världen.

Bland de välkända experter på ideella organisationer och frivilligt arbete som varit inblandade i arbetet finns Lester Salamon (USA), Edith Archambault (Frankrike) och Justin Davis Smith (Storbritannien).

Varför vill FN mäta ideellt arbete?

I sin manual om hur mäta frivilligt arbete (Manual on the Measurement of Volunteer Work) redovisar FN-organet ILO en rad skäl varför detta är viktigt. Här är några exempel:

Det frivilliga arbetet är omfattande och skapar ett stort ekonomiskt värde:

• Frivilliga utgör en långt större andel av ett lands arbetskraft än vad som är allmänt är känt. I en jämförande studie av frivilligarbetet i 37 länder fann forskarna att 140 miljoner människor där (12 procent av alla vuxna) arbetade frivilligt under ett år. Deras insats kan i tid räknas om till 20,9 heltidsarbeten och i pengar till 400 miljarder USD.
• Frivilliga utgör en stor andel av arbetskraften i de ideella organisationerna. Studien visade också att den ideella insatsen motsvarar 45 procent av allt arbete utfört inom de ideella organisationerna i de undersökta länderna. I Sverige och Norge var andelen så hög som 76 respektive 63 procent.
• Frivilligarbete utgör också en viktig del av de resurser som ges till ideella organisationer. Lågt räknat är värdet av det ideella arbetet åtminstone 50 procent större än det totala värdet av pengar som skänkts till organisationerna.

Dessutom bidrar ideellt arbete till samhället även på icke-ekonomiskt sätt, t.ex.:

• Frivilligarbete ger viktig arbetsträning och är en väg in i arbetslivet.
• Frivilligas insatser är viktiga för att länderna ska nå FN:s milleniummål.
• Frivilliga kan utföra sådana uppgifter som anställda svårligen kan.
• Frivilligarbete främjar solidariteten, det sociala kapitalet, politisk legitimitet och livskvaliteten i samhället; o.s.v.