Det fanns föreningar i Sverige redan på vikingatiden 

Föreningar är inget nytt. De fanns i vårt land redan innan Sverige självt blev till. Det är lätt att bevisa. Det finns hugget i sten.

Många föreställer sig att föreningar är ett ganska nytt påfund, men de går långt tillbaka i tiden och finns i alla länder.

​

När grundades då de första föreningarna i Sverige? Ingen vet. Att det skedde innan Sverige under tidig medeltid blev ett enat land kan lätt bevisas. Det finns nämligen hugget i sten. Det finns tre runstenar bevarade som omnämner föreningar. Den äldsta finns i Östergötland, i Bjälbo nära Skänninge. De andra två i Sigtuna. 

Runstenen i Bjälbo

Den höga, långsmala runstenen vid Bjälbo kyrka i Östergötland (ÖG64) är den äldsta kända vittnesbörden om föreningar i Sverige. Enligt Erik Brate (1857-1924), runforskare och professor vid Uppsala universitet, är den från 800-talet (Sveriges runinskrifter, 1922, se www.runor.se). Andra menar att den är från 1000-talet.

​

​

​

​

Så här lyder texten enligt Brate:

Kämpar reste denna sten efter Grep, sin gillesbroder, Juddes son. Love ristade runorna.

Här framgår alltså att Grep var medlem av ett gille och att andra medlemmar lät hugga och resa stenen efter honom. Erik Brate säger att stenen "lämnar den äldsta underrättelsen om gillesväsen. Gillena voro vanligen sammanslutningar av köpmän till ömsesidigt skydd, här är det troligen fråga om krigare, då det ord, som översatts med 'kämpar' brukar användas om sådana, och dessa kunna ju för gemensamt företag hava upptagit gillesorganisationen".

Här rör det sig om inhemska män som slutit sig samman för att på jämlik grund främja gemensamma intressen. Det var en svensk, inte utländsk förening.

​

Senare kom gillen främst att förknippas med personer bosatta i städer. Det är därför viktigt att notera att denna sten inte har anknytning till någon stad.

Av Bjälbostenen kan man dra slutsatsen att gillen och därmed själva idén med föreningar och hur man verkar i sådana var kända, accepterade och nyttjade i Sverige redan under vikingatiden. Hur länge de funnits i Sverige innan dess går emellertid inte att säga.

​

Runstenar i Sigtuna

I Sigtuna finns många runstenar. Två av dem nämner också gillen. Den ena står vid Mariakyrkan och den andra vid Prästgatan. Se Runstenar i Sigtuna kommun på kommunens hemsida.

Runstenen vid Mariakyrkan i Sigtuna

Strax söder om Mariakyrkan i Sigtuna står en välbevarad runsten (U379), som tidigare varit inmurad i grunden till ett dominikanerkloster från 1200-talet. Den återfanns 1881 i samband med en gravgrävning. Texten lyder:

Frisernas gillebröder läto resa denna sten efter Torkel, sin gillebroder. Gud hjälpe hans ande. Torbjörn ristade.

Här har vi alltså Sveriges tidigast kända namngivna förening, "Frisernas gille".

Runstenen vid Prästgatan i Sigtuna

Den andra runstenen (U391) finns på en privat tomt vid Prästgatan i Sigtuna och lyder:

Frisernas gillesbröder…dessa /runor/ efter Alblod, Slodes bolagsman. Den helge Krist hjälpte hans ande. Torbjörn ristade.

Det rör sig om samma förening som ovan. Det är också samma runristare.

​

Enligt Sigtuna kommuns hemsida finns det också ett runstensfragment (U385) som misstänks ha anknyting till gillesbröderna i Sigtuna. Det finns inmurat högt uppe på västgaveln till ruinen efter S:t Olofskyrkan.

​

Var gillet svenskt eller frisiskt?

Namnet Frisernas gille har tolkats på två sätt. En del menar att det är frisiska köpmän i Sigtuna, som slagit sig samman till en förening. Andra menar att det är inhemska köpmän som i denna form samarbetar kring handeln med Frisland.

​

Enligt Sigtuna kommuns hemsida är Albod är ett frisiskt namn medan Torkel och Slode är svenska. Med tanke på detta verkar det alltså finns en tredje möjlighet, nämligen att både inhemska och utländska köpmän gått samman i en förening för att främja sina intressen i handeln mellan Sigtuna och Frisland.

​

Handeln med Frisland

Frisland var vid denna tid ett viktigt nordeuropeiskt handelscenter. Det var beläget i nuvarande Holland.

​

För Hallencreutz (s. 42) är runstenarna U379 och U391 viktiga bevis för att Sigtuna tog över den viktiga handeln med Frisland som Birka haft före dess.

​

​

Källor:

Carl Fredrik Hallencreutz (1993), När Sverige blev Europeiskt. Stockholm: Natur och kultur.

​

​

© Christer Leopold, 1 februari 2006, uppdaterad 3 december 2009.

Vilken är Sveriges äldsta, ännu aktiva förening?

Föreningar kan bli mycket gamla. Att hitta de som funnits i mer än hundra år är inte svårt. Egentligen finns det ingen gräns för hur gamla de kan bli. Så länge som föreningens idé och verksamhet  känns angelägen för medlemmarna så kan den fortsätta. Om den till slut ändå upphör beror det förmodligen på ledningens misstag eller på att den inte länge är relevant p.g.a. förändrade samhällsförhållanden.

Vilken är Sveriges äldsta ännu existerande förening? Det vet jag inte, men tar gärna emot förslag. En lämplig kandidat är Pro Patria (läs mer nedan) som redan har ca 550 dokumenterade år på nacken.

Andra betydligt äldre kandidater är S:t Knutsgillena i Malmö. Lund respektive Ystad som funnits i över 800 år (se nedan).

Känner du till någon förening som är äldre eller ungefär lika gammal?  Tipsa oss! 

Pro Patria - från 1400-talet

Kungl. Sällskapet Pro Patria anses härstamma från Svenska Gillet som på 1400-talet grundades av Karl VIII Knutsson och Engelbrekt. År 1766 ändrades namnet till Svenska Landtorden Pro Patria. 1799 fick föreningen sitt nuvarande namn.

Sedan slutet av 1700-talet och fram till 1951 drev föreningen ett barnbördshus i Stockholm. Numera ger föreningen ekonomiskt stöd till barn och ungdom samt äldre, sjuka och handikappade. Föreningen har också sedan 1803 utdelat officiella medaljer till förtjänta medborgare.

Källa: Kungl. Sällskapet PRO PATRIA, Stockholm 1993.

S:t Knutsgillena i Malmö, Lund och Ystad - från 1100-talet

I Malmö, Lund och Ystad finns ännu aktiva var sin ideell förening med rötter i den danska medeltiden. De är S:t Knutsgillen. Nya sådana finns numera också i andra städer. Denna rörelse har en egen hemsida (se länk nedan) med intressant information. Från dem har vi hämtat två belysande citat:

"I mitten av 1100-talet började de danska köpmännen samordna och stödja varandra i form av gillen. Detta var nödvändigt för att säkra transporter, skaffa lagerutrymme, ha kontakter med fjärran marknader o.s.v. i det stora sjöriket Danmark. Som brukligt var tog man ett helgon till skydd, i detta fall S:t Knud."

"I och med reformationen i Danmark vid 1500-talets början kom Knutsgillena successivt att försvinna. Gillenas intima band till katolska kyrkan med bl.a. helgondyrkan som ett centralt inslag gjorde att de förbjöds av den nya lutherska ledningen. Fyra gillen Lund, Malmö, Ystad och Flensborg överlevde dock och har alltså existerat sedan mitten av 1100-talet, d.v.s. i över 800 år. Dessa fyra har under århundradena förändrat sin verksamhet till att i dag vara kulturbevarande gillen. Knutsgillet i Reval/Tallinn, som också överlevde reformationen var utan uppehåll verksamt fram till 1920."

Källa: Canutus.org

Gillen och skrån - de äldsta kända föreningsformerna i Sverige.

Gillen och skrån var några av de dominerande förenignsformerna i medeltidens Europa. De var de första föreningsformerna som vi känner till i Sverige. De lånades in från kontinenten.

Läs mer om gillen och skrån i avsnittet Läs mer i avsnittet Föreningar i medeltidens Europa!

Andreas And – social entreprenör och en ideell pionjär

Det är inte särskilt vanligt att vi från äldre tider känner till namnet på och vet något om svenska grundare av föreningar eller stiftelser. En sådan person var emellertid uppsalabon Andreas And (ca 1250-1317).

Andreas And grundade och ledde flera stiftelser och minst en förening. Läs mer om honom och vad han uträttade!